vi har suttit på grannpuben i solen och haft bigtime catch up halva kvällen..
vi pratade igenom dehär 8(!!!) månaderna och hur mycket som har hänt och hur jäkla fort det har gått. att vi är så glada att vi träffat varandra. vi är så lika, men ändå så otroligt olika. Vi är som syskon som argumenterar om allt in i det sista & som skrattar åt det ingen annan ser det hysteriskt roliga i. Vi gråter över oförstående människor/situationer som inte är värda att gråta över, och drar upp varandra omvartannat.
När jag tänker efter så hade jag aldrig vart kvar i London efter förra hösten om det inte vore för att jag träffat C&J. Bara det är i sig helt fantastiskt. Det är svårt att hitta genuina människor i den här staden. J gör skämt utav allt, tar ingenting allt för seriöst, kommer & går, är otroligt intelligent men orkar inte riktigt anstränga sig.. haha.. men när det kommer till vänner är han den man alltid kan räkna med, inga undantag. & C är inte bara en av de få genuina människor jag träffat här, hon är även av de som man bara vet kommer att hänga med livet ut. hon må vara en liten princessa, men hon har det störta hjärtat.
Ni vet... Den här staden, livet i allmänhet gör lätt människor cyniska.. Jag har aldrig varit det minsta cynisk, men efter ett år här har jag trotts allt blivit mer eftertänksam.. tar inte guld o gröna skogar på så blodigt allvar.
ibland, inte ofta... men ibland dyker de upp... och det gör allting så värt det!
