"it's the end of an era"

.. sa min bästa kollega och vän med tårar i ögonen.

holy moly. & så var det gjort. Jag tog efter många om och men mod till mig och berättade för min kära chef om mina planer. Jag hade fel, alla hade rätt, han reagerade inte alls så jobbigt som jag hade målat upp. Det här var kanske det läskigaste jag gjort i hela mitt liv.
Beslutet att åka till London för första början var bara en väldigt impulsiv ogenomtänkt grej. Det lät kul så jag gjorde det. Inte alls så svårt.

Däremot att ta beslutet att lämna allt som de senaste par åren varit hela mitt liv. DET är inte lika lätt. när jag åkte hem igår fick jag lov att ta bussen. för att göra det lite värre för migsjälv såklart. genom southbank. city of lights.

det är på tiden. men det är inte mindre sorgligt för det.
det kommer att vara värt det. men jag kommer sakna det så det gör ont.


mm.. det är helt klart dags att ladda batterierna.
Innan jag vet ordet av är det dags igen!